Det här var andra lektionen som jag red på R. Han är supersnäll, men betydligt tittigare än C. Jag trodde att vinden skulle minska insektsplågan, men det blåser inte mycket vid paddocken, så R var märkbart irriterad över alla flugor och bromsar. Dumma insekter!! 
Det blev mest skritt under lektionen. Inte lätt att vara mörkbrun när solen gassar från en klarblå himmel. Men det gjorde inget eftersom de övningar som tränaren hade planerat mestadels var skrittbaserade. Det blev ganska mycket skänkelvikning och öppna. R gick i fin form under hela lektionen, förutom när han stannade och försökte bli av med flugorna. Min sits börjar kännas bra. Men frågan är om jag inte överdriver lite när det gäller att hålla om hästen med skänkeln. Armbågarna vill fortfarande flaxa ut ibland. Särskilt när jag ställer hästen är det lätt att ytterarmen blir för rak. Då glappar stödet på yttertygeln och R böjer sig för mycket. Fast armbågarna har blivit mycket, mycket bättre sedan jag började rida för M. Jag har även ridit några lektioner för en annan lärare än min ordinarie på ridskolan och hon tittar också mycket på armar och händer. Det är så himla nyttigt att rida för olika lärare/tränare eftersom de lägger fokus på olika saker.Att naveln ska visa vägen visste jag, men det var först på den här lektionen som det verkligen klickade till. 
Trav blev det inte så mycket av i värmen. Fast det gjorde inte så mycket eftersom jag och R inte var riktigt i fas med varandra när jag väl fick igång honom i trav. Det blev mest jobbigt och någon mjuk inbromsning till skritt var det inte frågan om. Snarare tvärnit! Jag tror det blir bättre en dag när vi båda två är lite piggare. Mina ben var rätt trötta efter att ha kört bil i 7½ timme i söndags.
Idag fick jag en annan häst än den jag haft alla gångerna innan. En jättefin mörkbrun vallack som tydligen gått som travare tidigare. Jag tycker C är väldigt känslig för vikthjälperna men jämfört med R ligger hon i lä. Enormt nyttigt för mig att rida en häst som bums ger feedback på hur jag sitter. Så fort jag kom ner i sadeln och kunde påverka med sittbenen höjde han ryggen och gick superfint. Slarvade jag minsta lilla, blev han lång som en dragspelsbuss. Hästar ska ju gå att styra helt utan tygel, men särskilt med ridskolehästarna är inte alltid så lätt. Fast jag vet att de kommer att uppskatta min djupare, men lättare sits. Gäller bara att öva, öva, öva. Jag har skrivit tidigare om mina hälar som åker upp. När jag kom ner i sadeln och fick bak låren lite, blev hälarna naturligt nedtrampade. Grundkunskaper för de som ridit ett tag - jag vet - men jag är ju fortfarande nybörjare. *ler*Jag är innerligt glad att jag letade upp en tränare och hade turen att hitta en som jag verkligen trivs med. Hon kommer med tips som jag enkelt kan ta till mig och har redan hjälpt mig mycket.Det är underbart med sommarvärmen, men fy vad insekterna är jobbiga. R och jag skrittade ut en sväng i skogen bakom tränarens ena stall. Blir det någon gång hästgård för min del vill jag bo på en lika fin plats. Den Skånska naturen när den är som allra vackrast. 
Det var helt perfekt väder att rida ut i. Precis lagom varmt. Fast stackars J var inte lika förtjust i insekterna som de var i honom. Han nickade och hade sig hela tiden för att få bort dem. Det gjorde ridturen till lite av en berg-och-dalbana i och med att stigen också gick upp och ner. När han slog med huvudet precis i en backe kittlade det nästan i magen. 
För att ligga i en storstad har vi fantastiska ridvägar runt ridskolan. Det finns bra slingor att trava på, några pyttesmå naturhinder (och då menar jag verkligen PYTTEsmå 
), backar för att öva klättring och en del små, slingriga stigar inne bland träden. Eftersom det var hårt i marken, stundtals nästan som cement, avstod vi från att galoppera. Det gjorde vi istället på uteridbanan när vi var tillbaka på ridskolan.Det gick bra på hela turen, trots att en av instruktörerna hade varnat att J kunde bli lite väl pigg på uteritter. Han skötte sig exemplariskt, fast det kändes att han egentligen ville mer. J är en av de största hästarna på ridskolan men också en av de snällaste. Lättridningen satt som den skulle, hälarna var nedtrampade, händerna omvridna och så stadiga som man kan begära när man har en nickedocka till häst. Galoppen var också OK, men jag blir lika förvånad varje gång av J:s lilla egenhet. Han gör nämligen något som känns som ett jämfotahopp precis i galoppfattningen. Det enda jag inte var riktigt nöjd med var att det blev en alltför abrupt övergång från trav till skritt. Från galopp till trav fungerade mycket bättre.Allt som allt en mycket trevlig uteritt! 
Idag fick jag jobba hårt. I är en sådan häst som brukar vakna till när sisådär 10 minuter återstår av lektionen. Den här lektionen var inget undantag. Men när han väl vaknar ur sin koma har han en helt underbar trav. Den är nästan lika mjuk som en Islännings finaste tölt. Men jag fick ändå honom att gå fram hyfsat utan att behöva använda spöet en enda gång. Något nötande med skänkeln var det heller inte fråga om. Fast jag borde ha jobbat mer med skänkeln för att få ut honom i hörnpasseringarna.Jag tror aldrig jag galopperat så sjukt långsamt som jag gjorde under första halvan av lektionen. Det var som att både han och jag rörde oss i melass. Mot slutet av lektionen blev det dock betydligt bättre.Över bommarna gick det mycket bra. Det var bara vid något tillfälle som jag tappade drivningen och han blev lite tveksam.Den här lektionen tänkte jag mer på hur jag hade händer och armar. Visst var det lite cykelstyre och djupfrysta kalkonvingar några gånger, men på det stora hela har jag blivit betydligt bättre på omvridna händer och armbågarna intill kroppen.Stigbyglarna är ett helt annat kapitel. Jag känner mig som en nybörjare när jag så ofta glider fram i stigbygeln. Nog för att jag är nybörjare men jag har större krav än så på mig själv. Tunga ben så att hälen kommer ner, måste bli högsta prioritet framöver. Sitsen i övrigt känns bra, stabil och balanserad. Det är bara hälarna som stör...
