Nejdå, det är inte så att jag är otrogen mot min flickvän. Den här damen har fyra ben och en svans. 
Men en riktig ädelsten bland ridskolehästarna är hon. Det är ju så här en häst ska vara: Mjuk, följsam, lyhörd på hjälperna och med ett bra steg i alla gångarter. På det viset påminner hon lite om hästen jag rider hos tränaren. Jag gillade henne så mycket att jag bytte till henne på den kommande dressyrkursen och till kvällsridlägret i juni.Fortfarande har jag stora problem med högerfoten som åker fram i stigbygeln. Min ridlärare tror att det kanske beror på att jag är starkare i höger sida och därför knuffar över mig själv åt vänster. För att kompensera den felaktiga balansen kniper jag med högerknäet och drar upp skänkeln. Låter mycket sannolikt. När jag verkligen tänkte på att sitta rakt över J gick det betydligt bättre. Vore kanske inte helt fel med ett besök hos en kiropraktor också för att kolla att jag inte är sned. Men till dess är det ett försök till lika mycket vikt på båda sittbenen som gäller.
Skritt och trav gick väldigt bra, förutom det där med högerfoten. Jag behövde bara hålla om henne med skänklarna så skrittade hon på hur luftigt som helst. Mjuk, taktfast trav som var enkel att följa med i. Bäst av allt var att jag inte behövde använda tygeln för att reglera farten utan det räckte med vikten.
Fast lite använde jag nog tygeln ändå. Dåliga vanor är svåra att ta död på.Galoppen i vänster varv på volten gick väl sådär. Det kändes som att jag var på väg att landa vid sidan av hästen några gånger. Men återigen var det knäna som spökade till det. När jag fick ner innerskänkeln kom jag ner bättre i sadeln. Galoppen i höger varv (också det på en volt) en stund senare kändes stabilare och mer kontrollerad. Därmed blev det också lättare att hålla avståndet till hästen framför.
Jag tror J kan lära mig väldigt mycket. Hoppas jag kan välja henne nästa lektion också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar