Det var bara några få gånger som C drog iväg i för hög fart och jag blev tvungen att nästan stanna för att få tillbaka kontrollen. De andra gångerna kunde jag styra tempot med sits och genom att ställa henne en extra gång på långsidorna. Det är lätt att glömma bort att rida lätt när det blir stressigt. Stor skillnad mot de flesta ridskolehästarna som inte gärna springer fortare än de måste. 
Fortfarande använder jag tygeln alldeles för mycket. Just därför var det himla nyttigt när M helt sonika tog loss tyglarna från bettet och mer gjorde en halsring av dem. Väldigt svår övning men mot slutet blev det ganska bra. Jag måste tänka på att inte dra C i munnen, vilket jag särskilt gör i halterna. De sista halterna blev bättre. Helst ska jag inte använda tygeln alls.
Händerna var betydligt bättre än innan, kändes det som i vart fall. Istället för att ta tygeltagen med hela armen som tidigare tog jag dem från armbågen. Då pekar armbågarna inte heller ut lika mycket och överarmarna ligger kvar utmed sidan.
Galoppen gick också klart bättre än innan. Fast jag måste få ut henne mer i hörnen. Sista galoppfattningen var riktigt, riktigt fin.
Svårt i både galopp och snabb trav när inte sadeln vill ligga riktigt stilla. Än har jag inte så bra egen balans att jag kan rida med halvslapp sadelgjord. Men det är målet! Ska jag någon gång kunna rida barbacka måste jag kunna sitta rakt över hästen.Jag måste också tänka på att inte dra upp hälarna när jag skänklar så att jag glider fram i stigbygeln. I skritt går det ganska bra men inte i trav. I galopp gick det lustigt nog bättre än i trav men det berodde nog på att jag verkligen tänkte på hälen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar